baraelisabeth.blogg.se

En sådan sak gjorde jag idag. Jag valde att ta steget utanför min komfort-zon. Göra just det som kommer ge mig det där lilla extra och höja mig som människa.

Strax innan presentationen skulle äga rum fick jag en liten dip, allt fler namn som in i det sista tvingades att avboka. Energin till att faktiskt köra sjönk drastiskt, men samtidigt hade jag bestämt mig och där var ju de människor som faktiskt planerat denna måndags kväll utifrån att lyssna på mig kl. 19.00.

Så precis som bestämt tog jag mig till lokalen för att i god tid få ordning på projektor och dator. Jag och teknik - nej, det går ju aldrig som planerat. Allting gick igång, tack och lov, men presentationen ville inte visa korrekta färger. Ur färgsynpunkt visades presentationen något kallare än vanligt, men budskapet gick fram. Det var ju ändå inte det viktigaste. Det viktigaste var min prestation, att inte prata för fort och att nå ut med de viktigaste punkterna. Samt att göra det hela med en glimt i ögat och att orden är mina. Och jag kom över alla dessa områdena och känner mig nöjd med dagens insats. Det handlar om att våga och att göra det jag innerst inne känner en vilja och motivation för. Då blir det som bäst.

Dag 9 på min detox och därmed sista dagen, och jag har aldrig längtat mer efter en frukost som går att tugga på. Matvanorna kommer fortsätta i hälsans tecken och som ett såkallat nyårslöfte är tanken att prova många nya recept. Att jag inte tänkt på det tidigare, hemmet innehåller en massa kokböcker som jag tror väntar på att användas.

Detta kommer bli ett bra år, inte bara på grund av maten, utan för att jag förutsätter det och ska se till att leva varje sekund och göra det bästa av all situationer jag sätts i.

Igår morse insåg jag hur trött både kropp och hjärna var. Misstänker att jag övertränat i jämförelse med vad jag fått i mig. Det resulterade i att morgonens träning som under detox ska göras blev framskjuten till kvällen. Spontanköpte Rachel Brathens Yogagirl - bok och körde en introduktion igår kväll innan läggdags. Och som det står - det kommer upplevas svårare än vad du trodde. Att det gjorde, min kropp är inte anpassade för många av rörelserna. Men jag har börjat utifrån var jag själv är och nu kan jag bara utvecklas i rätt riktning. 

Ha en bra dag! 

Ni har hört det förr - men stor vilja kommer man långt!

Och det innefattar allt du funderar över att göra, det handlar helt enkelt om att bestämma sig och därefter bara göra.

 

I söndags bestämde jag mig att köra en rejäl kickstart på år 2015 och nu är jag igång, jag pratar om en detox. En kur mot sundare vanor och bli av med det gamla som fick avsluta förra året.

 

Dag ett är igång och till skillnad från tidigare gånger har jag valt att denna gång träna lite hårdare då jag vill tro att min kropp är något mer tränad.

Ännu en skillnad är att min kalender är mer ifylld vilket av mig kräver mer planering av den mat som kommer att lagas, då tiden är tajt får det bli till att laga när tillfälle ges och lägga i matlåda.

 

En utmaning, ja visst, men jag har bestämt mig - så bara till att köra!

Och som en uppdatering, pass 2/100 innan midsommar är genomfört.

 

 

 

 

Ingenting är omöjligt, bra motto att inleda året med. Under dagen gick jag med i en grupp på Facebook om att göra 100 träningspass innan midsommar, något som då kändes enkelt, men när jag räknade på det idag inser jag att det blir en utmaning - då jag måste träna mer än vad som tidigare tänkts, samt att jag ligger efter pga en bråkig "vinter-hals", men som sagt, ingenting är omöjligt.

Nu kör vi, 2015 - vi har hela året framför oss! 

Thomas Stenström sjunger i sin text om att bli slagen i ansiktet för att känna att man lever, det finns andra sätta att göra det på. - Träning. Då blir det dessutom självförvållat och förhoppningsvis inga synliga skador. Med andra ord så känner jag idag att jag lever då träningsvärken gör sig påmind vid minsta rörelse.

Fortsättningen av hans text lyder "Sjut mig här och nu för nu kan jag dö". Men nej, inte än. Jag skulle mer vilja uttrycka mig om att jag är i början av mitt liv, jag är i början av den del av livet då jag själv styr det i den riktning som jag vill, jag tror på autonomiprincipen, alla har rätt till att leva sitt eget liv och känna lycka. En lyckaöver att just mitt liv, är mitt.

De val jag tar idag kommer ge resultat längre fram. Jag tror på kunskap, möjligheter och utmaningar. Och framöver är det dessa tre faktorer jag kommer att satsa på att bli mitt bästa jag. Kalendern är väl ifylld, men jag stormtrivs med alla dessa bullar i rullning och jag är nog nästintill hög på livet, hög på mitt eget liv.

 

I veckan var jag och lyssnade på Johnny Sundin, mina öron glödde så intensivt de användes. För er som inte vet vem denna man är så driver han dels Tankefabriken som tror på kreativitet och att ge fler hjärnor fötter.

 

Vi människor anpassar oss efter situtation och sätter oss snabbt in i olika mönster, exempelvis sitter du på samma plats i bussen, promenerar samma runda när du är ute och går eller har samma rutin varje morgon. Under eventet antog Johnny också att vi hittat ett mönster även där, nämligen att trots onumererade platser hade vi satt oss på samma stol efter varje paus - alltså på ett event vi aldrig varit på hade vi där och då skapat ett nytt mönster.

Och vad händer när vi bryter ett sådant mönster? Vår uppgift blev att byta platser, vi skulle hoppa 2-3 rader upp/ner, sitta i andra änden av lokalen samt att vi skulle sätta oss sidanom två helt nya ansikten. Vad händer?

- ÅNGEST! LUST! KAOS!

Först känner vi ångest över att lämna den plats vi gjort oss bekväma i, det är där vi hängt vår jacka och lagt vår väska och tänk om jag inte hittar någon plats som fyller ovan kriterier... och så vidare... Det blir kaos, när alla reser sig från sina stolar och går mot mitten för vi alla ska till motsatt håll. Men efteråt känner vi även lust, lust över att vi gjort detta och i slutändan känns det trots allt bra.

 

"Det är de små förändringarna som gör oss kreativa" sa han och gav tips till att i hundra dagar gå eller springa sin runda på olika vägar, den väg du aldrig svänger in på - sväng där. I sin egen familj hade de tävling om vem som lyckades komma på nya sätt att duka fram frukosten på. En annan variant var att de på jobbet i hundra dagar skulle hälsa på ett nytt sätt varje dag.

 

Det är som sagt det lilla som gör det, vår hjärna behöver också friskvård för att orka och lyckas vara kreativ.

 

 

 

 

 

Det var längesedan jag kände så här, men på ett sätt är det skönt - det visar att jag är på gång!

I samband med att min detox slutade i tisdags har jag sedan dess ökat dosen träning lite, och vad händer? Jo, kroppen reagerar med träningsvärk. Inte för att det var oväntat, men upptäckten av hur mycket av mitt aktiva jag som försvunnit sedan jag var aktiv senast är nästintill skrämmande. Trots min träningsvärk efter hemmagym (eller vad vi ska välja att kalla det med endast mig själv i mitten av lägenheten) tog jag mig ut mellan skurarna igår och införskaffade det där gymkortet, de hade ju specialerbjudande och då har en ekonomisk student inte tid att vänta :)

Första passet har inte blivit av än, utan jag väntar med det tills morgondagen för att kunna köra lite fredagsmys under förmiddagen - och samtidigt se lite vad gymmet går för och har att erbjuda.

 

 

Min råsaftcentrifug har nu också haft sin premiär, en mix på äpple, ananas, citron och ingefära blev startskottet igår och idag blev det en variant på motötter, citron, ingefära och äpple. Jag är nöjd, den kommer flitigt att användas, perfekt som ett mini-mellanmål för att få en ny energiboost. Och det är ju aldrig fel, eller hur?

 

 

Som vanligt springer tiden iväg, september är i fullgång och jag startade månaden med min egna kickoff - detox. Och likt september är även den i full gång, dag 6 av dag 9 och energin sprudlar.

 

September har även bjudit på skolstart, mitt andra år på folkhälsopedagogiska programmet har börjat och nu vet jag att mer kurslitteratur än skönlitteratur kommer stå på agendan närmsta tiden. Tur jag har valt ett program jag trivs med. Härligt att se alla klasskompisar igen. Till skillnad från förra året vid samma tidpunkt vad det betydligt mer prat och liv i klassrummet. Ett kort besök i första års eleverna på samma program kände jag så mycket igen mig, ett fullt klassrum - knäpptyst - en tystad som ingen vågade bryta. Men vi männsikor är anpassningsbara och jag tror första års eleverna också har mer att säga varann nu efter en vecka.

 

Fler starter väntar i september, det där omtalade gymkortet ska införskaffas och jag ska faktiskt även gå till gymmet. Det är som många säger, det som är den svåra biten, men självklart måste även träningen göras för att ge resultat. Det är så sant det man säger - den bästa träningen är den som blir av.

 

Sammanfattningsvis är en nyttigare höst på gång och jag är lika exalterad nu som i mitten av augusti. Nu kör vi!

 

 Som en vän till mig så ledsamt sa under nyårsmiddagen: "Varför firar vi att 2013 snart är slut när detta året är så bra?".

 Tidigare har jag fått lära mig att man ska sluta när man är på topp och 2013 blev precis så, när jag blickar tillbaks på det gångna året gör jag det med ett leende på läpparna.

 Det var dags för förändring, något nytt att gå till om dagarna och något som utmanade mig mer och kunde visa mig en väg till vad jag verkligen vill göra i livet. Inför gymnasiet trodde jag mig veta vad resten av livet skulle erbjuda, men några år i branschen har fått mig att förstå att hotell&restaurang-yrket inte är min framtid.

 Ibland kanske det handlar om att vara på rätt ställe i livet när man får ett erbjudande. Och det var just där jag var i våras när en helt ny värld för mig öppnades och en bransch jag inte hade en susning om skulle locka mig började skriva sina första rader i ett nytt kapitel, jag såg en möjlighet till en förändring. Jag har tagit nya kliv i livet, utvidgat mina mål och drömmar samt öppnat dörrar jag inte ens till en början trodde mig ha nyckeln till. En bransch där jag hela tiden lär genom att göra, jag har mött så många fantastiska människor. Människor med en brinnande livsglädje för äntligen har de hittat jobbet där varje dag blir till en ny och ekorrhjulet är en minne blott, människor som precis som jag söker en förändring och ser möjligheten men också människor med energi som får mig att må bra. Jag står stolt kvar i upptäckarfasen, i höstas kom ännu en förändring. Den andra september stod dörren öppen till hus 17, sal 219 och mitt namn var ett av de som ropades upp av läraren. Äntligen hade jag hittat en utbildning som lockade mig till att åter sätta mig i skolbänken. Exakt vart utbildningen kommer att tag mig, vilka möjligheter som kommer att öppnas är än så länge skrivet i stjärnorna, men att veta att mitt huvudfokus kommer ligga i att främja hälsa får mig att brinna för de vägar jag funnit år 2013.

 Idag, i början av 2014 är jag där som får leendet på läpparna att bestå och gnistan i ögonen att tindra.

 

 

Äntligen!

Ett delmål i målet är avklarat, detoxen är över och nu börjar nästa projekt mot en bättre hälsa.

Resultat har visat sig både på vågen och med måttband och det är inga mått som är här för att stanna. Varje dag har inte alltid varit rolig, mest för att jag gärna lagar mat och varierar den betydligt mer. Men hela tiden har jag mått bra och det är jag tacksam över.

Aldrig tidigare har jag gjort en detox och måste säga att det var kul att prova något nytt och när jag kroppsligt känner en förändring vet jag dessutom att den bidragit med något. Men imorgon ska jag få äta frukost i form av fast föda, det är nog faktiskt det jag mest sett fram emot (:

 

Alla gör vi våra egna val och vi fortsätter göra våra egna val trots varningstexter och vetenskapliga bevis. På cigarettpaket idag ser vi varningstexter om dess konsekvenser, texten blir läst och informationen läggs någonstans bak i minnet. Vill en rökare ha sin cigarett tänker hon precis såhär och tänder sin pinne.

 

Hur hade du tänkt kring ditt köp av coca-cola eller andra sockerhaltiga-drycker? Förmodligen precis likadant, vi läser, vi tänker och vi spar på informationen. Informationen känns så långt borta, ibland funkar även vi vuxna precis som barn. Vi behöver veta den information som vi kan ta på, inte den information som känns så långt borta. Ett val som gör en glad i nuet är många gånger de val vi faktiskt gör.

 

Så med eller utan varningskylt på läskflaskan kommer läsk fortfarande vara en storsäljande dryck, men kanske att man tänkt till en eller två gånger först och kanske inte varje gång spenderar dessa pengar. Men var går gränsen? Hur många produkter ska vi sätta varningsskyltar/informationsskyltar på? Ska vi ens göra det?

 

Ovan har ni läst kort om mina teorier, vad anser du - tänk till och kom gärna med dina egna ord och synpunkter.

Promenaderna varje morgon har börjat bli till en vana, även om det lite tar emot att ta sig ut i vår höstvärld mår jag så bra när träningskläderna är på och den friska luften går att andas in. Imorse kändes det som att jag flög fram, denna detoxen börjar verkligen få mig piggare.

Promenaden dag 3 var inte mitt favoritögonblick, innan frukost och mindre mat än vad kroppen är van vid tar på en, men idag, dag 6, märkte jag en stor förändring.

Tre dagar kvar och jag vet att jag bara kommer att må bättre. De kilo och centimetrar som min kropp under denna tid har tappat ska snart få öka igen - utav bättre kost och regelbunda måltider följt utav träning.

Andra dagen på detoxen har börjat och "frukosten" och motionen är avklarad. Energin som jag hade igår har sjunkit, huvudvärken har smugit sig på under natten och promenadens hastighet var inte den samma som igår. Men jag kämpar vidare, eftersom jag vet att detta kommer resultera i något bra även om början är något tuff.

 

För första gången i mitt liv har jag idag påbörjat en detox, en detox som pågår i nio dagar. Målet för mig är att göra en utrensning av min kropp och påbörja ett nytt hälsosammare liv. Men jag kommer aldrig sluta att leva, jag unnar mig gärna och det kommer jag fortsätta med. Men först nio dagar utav ett väl planerat schema.

Den är lätt att göra, men säkert lättare att inte göra alls. Jag satte upp en startdag, skrev alla dagar i kalendern och berättade för många att min detox skulle börja denna onsdag den 30 oktober, på så sätt har jag lovat både mig själv och många andra att detta är något jag ska göra och jag är på gång. Allt handlar om att bestämma sig, det sitter i huvudet.