baraelisabeth.blogg.se

I veckan var jag och lyssnade på Johnny Sundin, mina öron glödde så intensivt de användes. För er som inte vet vem denna man är så driver han dels Tankefabriken som tror på kreativitet och att ge fler hjärnor fötter.

 

Vi människor anpassar oss efter situtation och sätter oss snabbt in i olika mönster, exempelvis sitter du på samma plats i bussen, promenerar samma runda när du är ute och går eller har samma rutin varje morgon. Under eventet antog Johnny också att vi hittat ett mönster även där, nämligen att trots onumererade platser hade vi satt oss på samma stol efter varje paus - alltså på ett event vi aldrig varit på hade vi där och då skapat ett nytt mönster.

Och vad händer när vi bryter ett sådant mönster? Vår uppgift blev att byta platser, vi skulle hoppa 2-3 rader upp/ner, sitta i andra änden av lokalen samt att vi skulle sätta oss sidanom två helt nya ansikten. Vad händer?

- ÅNGEST! LUST! KAOS!

Först känner vi ångest över att lämna den plats vi gjort oss bekväma i, det är där vi hängt vår jacka och lagt vår väska och tänk om jag inte hittar någon plats som fyller ovan kriterier... och så vidare... Det blir kaos, när alla reser sig från sina stolar och går mot mitten för vi alla ska till motsatt håll. Men efteråt känner vi även lust, lust över att vi gjort detta och i slutändan känns det trots allt bra.

 

"Det är de små förändringarna som gör oss kreativa" sa han och gav tips till att i hundra dagar gå eller springa sin runda på olika vägar, den väg du aldrig svänger in på - sväng där. I sin egen familj hade de tävling om vem som lyckades komma på nya sätt att duka fram frukosten på. En annan variant var att de på jobbet i hundra dagar skulle hälsa på ett nytt sätt varje dag.

 

Det är som sagt det lilla som gör det, vår hjärna behöver också friskvård för att orka och lyckas vara kreativ.

 

 

 

 

 

Det här med att märka ord... Under dagens träff för grupparbetet i skolan spårade jag ur lite med andra funderingar från vårt egentliga samtalsämne.

Det är ju skillnad på det här med student och elev, något som vår lärare noga påpekat till de som råkat säga fel sedan skolan drog igång igen efter sommaren. Men vad är då skillnaden? Med en kort förklaring, som elev bidrar läraren till att du ska lära dig något, som student däremot bidrar du själv till att lära och att utvecklas.

Och detta är ju självklart, men om vi då drar detta steget längre:

Under grundskolan och gymnasiet är vi elever, men ändå är det studenten vi tar när vi klarat av de åren? Hur kan vi ta studenten innan vi ens varit studenter? Det är ju som att få sitt körkort innan man klarat det.

Och efter att vi varit studenter tar vi examen.

Ännu en koppling till det välkända: "För jag har tagit studenten". (Detta är lättare att beskriva i talform, det beror på var du väljer att lägga betoningen) men vadå att du har tagit studenten, tagit som i någon form av kidnappning då? Och om vi nu ska ändra på ordet att det inte är studenten vi tagit efter de tunga grundskole och gymnasieåren utan i annat fall kanske det är eleven vi har tagit?! Det sista med kidnappning är egentligen inget att skämta om men ni förstår min tankegång?

 

För det första borde det vara att använda ordet studenten i det sammanhanget, och för det andra kan kopplingen till tagit resultera i något helt annat.

Bild från min student -09.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var längesedan jag kände så här, men på ett sätt är det skönt - det visar att jag är på gång!

I samband med att min detox slutade i tisdags har jag sedan dess ökat dosen träning lite, och vad händer? Jo, kroppen reagerar med träningsvärk. Inte för att det var oväntat, men upptäckten av hur mycket av mitt aktiva jag som försvunnit sedan jag var aktiv senast är nästintill skrämmande. Trots min träningsvärk efter hemmagym (eller vad vi ska välja att kalla det med endast mig själv i mitten av lägenheten) tog jag mig ut mellan skurarna igår och införskaffade det där gymkortet, de hade ju specialerbjudande och då har en ekonomisk student inte tid att vänta :)

Första passet har inte blivit av än, utan jag väntar med det tills morgondagen för att kunna köra lite fredagsmys under förmiddagen - och samtidigt se lite vad gymmet går för och har att erbjuda.

 

 

Min råsaftcentrifug har nu också haft sin premiär, en mix på äpple, ananas, citron och ingefära blev startskottet igår och idag blev det en variant på motötter, citron, ingefära och äpple. Jag är nöjd, den kommer flitigt att användas, perfekt som ett mini-mellanmål för att få en ny energiboost. Och det är ju aldrig fel, eller hur?

 

 

Som vanligt springer tiden iväg, september är i fullgång och jag startade månaden med min egna kickoff - detox. Och likt september är även den i full gång, dag 6 av dag 9 och energin sprudlar.

 

September har även bjudit på skolstart, mitt andra år på folkhälsopedagogiska programmet har börjat och nu vet jag att mer kurslitteratur än skönlitteratur kommer stå på agendan närmsta tiden. Tur jag har valt ett program jag trivs med. Härligt att se alla klasskompisar igen. Till skillnad från förra året vid samma tidpunkt vad det betydligt mer prat och liv i klassrummet. Ett kort besök i första års eleverna på samma program kände jag så mycket igen mig, ett fullt klassrum - knäpptyst - en tystad som ingen vågade bryta. Men vi männsikor är anpassningsbara och jag tror första års eleverna också har mer att säga varann nu efter en vecka.

 

Fler starter väntar i september, det där omtalade gymkortet ska införskaffas och jag ska faktiskt även gå till gymmet. Det är som många säger, det som är den svåra biten, men självklart måste även träningen göras för att ge resultat. Det är så sant det man säger - den bästa träningen är den som blir av.

 

Sammanfattningsvis är en nyttigare höst på gång och jag är lika exalterad nu som i mitten av augusti. Nu kör vi!