baraelisabeth.blogg.se

Jag satt med ryggen emot fyra kursare som satt och diskuterade hur de uppfattade mig, vad jag gör om tio år och varför samt styrkor och utvecklingsområden. Sedan turades vi om. Det mest intressanta var hur rätt vi faktiskt tycktes uppfatta varandra även om de i gruppen inte är de jag tillbringat mest tid och tankar med. 

Saker som inte alltid har sagts tycktes ändå framgå tydligt som om det vore synligt på kroppen. Som en sak vi sa om/till en annan, hon berättade sedan att hon aldrig sagt den tanken till någon men vi lyckades ändå snappa upp det. Väldigt häftigt. Det som sades om mig, så skönt att jag upplevs så och det inte bara är så jag tror och hoppas jag verkar som. Skönt att mitt jag är just jag.

Som vi vidare diskuterade, idag är det så vanligt man speglas som någon annan eftersom det går att vinkla sig själv som man önskar ute på nätet, denna spegling är svårare i verkligheten. Och kanske att jag uppfattas annorlunda på nätet för de som inte känner mig? De ser ju inte hela mig, utan endast det jag väljer att dela med mig av. Vilket i dagsläget är mycket träning och mat, även om det speglar en del av mig så är det långt ifrån hela sanningen.

Tror denna uppgift är bra att göra på arbetsplatser (som den är tänkt på) men även inom klasser för att stärka gemenskapen. Utöver att jag verkligen insett hur jag ser på mina kursare har jag också fått en större inblick av mig själv. 

Mina framtidsutsikter stämde överens med vad den lilla gruppen tror sig om mig, att få det bekräftat gör en lite starkare. I grunden handlar mycket om att tro på sig själv för att lyckas, men att andra tror på en gör tanken till en närmre verklighet.

Det här med att märka ord... Under dagens träff för grupparbetet i skolan spårade jag ur lite med andra funderingar från vårt egentliga samtalsämne.

Det är ju skillnad på det här med student och elev, något som vår lärare noga påpekat till de som råkat säga fel sedan skolan drog igång igen efter sommaren. Men vad är då skillnaden? Med en kort förklaring, som elev bidrar läraren till att du ska lära dig något, som student däremot bidrar du själv till att lära och att utvecklas.

Och detta är ju självklart, men om vi då drar detta steget längre:

Under grundskolan och gymnasiet är vi elever, men ändå är det studenten vi tar när vi klarat av de åren? Hur kan vi ta studenten innan vi ens varit studenter? Det är ju som att få sitt körkort innan man klarat det.

Och efter att vi varit studenter tar vi examen.

Ännu en koppling till det välkända: "För jag har tagit studenten". (Detta är lättare att beskriva i talform, det beror på var du väljer att lägga betoningen) men vadå att du har tagit studenten, tagit som i någon form av kidnappning då? Och om vi nu ska ändra på ordet att det inte är studenten vi tagit efter de tunga grundskole och gymnasieåren utan i annat fall kanske det är eleven vi har tagit?! Det sista med kidnappning är egentligen inget att skämta om men ni förstår min tankegång?

 

För det första borde det vara att använda ordet studenten i det sammanhanget, och för det andra kan kopplingen till tagit resultera i något helt annat.

Bild från min student -09.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tiden bara springer iväg, snart är denna november-månad förbi och vi tar klivet vidare från denna blåsande höst till något vi skåningar knappt kan kalla vinter.
Pågående kurs uppehåller mig med långa dagar och likaså denna ständiga pendling som visar mig okända delar av vårt landskap.
Ett betungande bagage är avsläppt, tentan som i stort sett hela klassen fasat för är gjord. Med hållna tummar går jag runt och hoppas på att turen kan hjälpa mig denna gång. Och det behövs för att få en extra dag av det jullov som inte ens existerar.
Denna helgen ska verkligen vara en helg, jag ska njuta, av att göra ingenting och för en festlig lördagkväll med mina vänner. Batterierna för kommande vecka ligger på laddning och snart är jag redo att ta in nya kunskaper och se mig om efter fler möjligheter!

Alla gör vi våra egna val och vi fortsätter göra våra egna val trots varningstexter och vetenskapliga bevis. På cigarettpaket idag ser vi varningstexter om dess konsekvenser, texten blir läst och informationen läggs någonstans bak i minnet. Vill en rökare ha sin cigarett tänker hon precis såhär och tänder sin pinne.

 

Hur hade du tänkt kring ditt köp av coca-cola eller andra sockerhaltiga-drycker? Förmodligen precis likadant, vi läser, vi tänker och vi spar på informationen. Informationen känns så långt borta, ibland funkar även vi vuxna precis som barn. Vi behöver veta den information som vi kan ta på, inte den information som känns så långt borta. Ett val som gör en glad i nuet är många gånger de val vi faktiskt gör.

 

Så med eller utan varningskylt på läskflaskan kommer läsk fortfarande vara en storsäljande dryck, men kanske att man tänkt till en eller två gånger först och kanske inte varje gång spenderar dessa pengar. Men var går gränsen? Hur många produkter ska vi sätta varningsskyltar/informationsskyltar på? Ska vi ens göra det?

 

Ovan har ni läst kort om mina teorier, vad anser du - tänk till och kom gärna med dina egna ord och synpunkter.