baraelisabeth.blogg.se

Jag satt med ryggen emot fyra kursare som satt och diskuterade hur de uppfattade mig, vad jag gör om tio år och varför samt styrkor och utvecklingsområden. Sedan turades vi om. Det mest intressanta var hur rätt vi faktiskt tycktes uppfatta varandra även om de i gruppen inte är de jag tillbringat mest tid och tankar med. 

Saker som inte alltid har sagts tycktes ändå framgå tydligt som om det vore synligt på kroppen. Som en sak vi sa om/till en annan, hon berättade sedan att hon aldrig sagt den tanken till någon men vi lyckades ändå snappa upp det. Väldigt häftigt. Det som sades om mig, så skönt att jag upplevs så och det inte bara är så jag tror och hoppas jag verkar som. Skönt att mitt jag är just jag.

Som vi vidare diskuterade, idag är det så vanligt man speglas som någon annan eftersom det går att vinkla sig själv som man önskar ute på nätet, denna spegling är svårare i verkligheten. Och kanske att jag uppfattas annorlunda på nätet för de som inte känner mig? De ser ju inte hela mig, utan endast det jag väljer att dela med mig av. Vilket i dagsläget är mycket träning och mat, även om det speglar en del av mig så är det långt ifrån hela sanningen.

Tror denna uppgift är bra att göra på arbetsplatser (som den är tänkt på) men även inom klasser för att stärka gemenskapen. Utöver att jag verkligen insett hur jag ser på mina kursare har jag också fått en större inblick av mig själv. 

Mina framtidsutsikter stämde överens med vad den lilla gruppen tror sig om mig, att få det bekräftat gör en lite starkare. I grunden handlar mycket om att tro på sig själv för att lyckas, men att andra tror på en gör tanken till en närmre verklighet.

Jag vet inte om det är ett typiskt buss-fenomen, men vad har hänt med artigheten och det sunda förnuftet? Alla betalar samma pris för att åka med (skillnad på barn och vuxen i och för sig) och självklart borde alla ha samma rättigheter, i mån av plats såklart. Men att vuxna människor sätter sig på det yttre sätet och inte flyttar sig när många står upp - det är inte acceptabelt! Man ska inte behöva fråga om man får sitta på sätet sidanom, det är underförstått. Och likväl de som väljer att ha sin väska på sätet intill, betalar du en sittplats för din handväska/ryggsäck? Knappast.

Berömmelse och en klapp på axeln vill jag däremot ge de individer som ger en komplimang bara för att de vill! Som idag på jobb, en kvinna som har varit och fikat och därefter kommit tillbaks för att be om att få sin vatten uppfylld, hon säger till mig att hon satt och kollade på mitt arbete under tiden hon fikade och berömde hur glad och positiv jag var mot allt och alla - och att arbetet därmed måste bli roligare för mig och att de som kommer dit uppskattar fikan lite extra. Tack för att du gav mig denna dag det där lilla extra, det där som får mig att stråla ännu mer.

Mer berömmelse, sunt förnuft och artighet till dina medmännsikor, tack!