baraelisabeth.blogg.se

Att åka buss eller att överhuvudtaget vistas bland människor sätter mig många gånger i samma tankegång. Vi är individer som är fullt utvecklade till att göra både det ena och det andra, men ändå verkar det vara många som hela tiden känner sig till besvär och att de är ivägen. Som exempel, den korta bussresan hem från centrum idag. Sitter du på sätet längst in och någon sitter sidanom, är det inte trevligare att säga något så lite som "ursäkta" än att försöka knuffa sig ut, eller om du så bara ska gå förbi någon. Det är okej att prata, just för att det är mer än okej att du finns!

 

Går det att säga att man är kär i en stad? För i så fall är jag nog det.

Och att Helsingborgs stads hemsida innehöll så mycket hade jag ingen aning, varför har jag aldrig tidigare varit inne och läst?

Pågående arbete i skolan handlar om att fördjupa sig i sin hemkommun och skriva om dess hälsoarbete. Det öppnade verkligen upp mitt intresse och längtan efter att få komma ut i arbetslivet som folkhälsopedagog.

 

Lite tråkigt blir det allt att flytta ifrån denna fantastiska stad, men kanske att jag uppskattar den ännu mer när jag kommer på besök. Uppfylls stadens vision är det definitivt en stad att leva i, år 2035 - jag väntar med spänning och kommer följa din resa längs vägen.

 

Igår lämnade vi och låste om en tom lägenhet. Gustavs lägenhet som också har känts som mitt hem.

Många utav våra kapitel befinner sig just där, i en etta på fjärde våningen i Ängelholm. Hela tiden har vi vetat att lådor skulle fyllas och möbler staplas på hög i släp, men om släpen blev körda till samma adress eller olika beslutades i höstas när Gustav fick reda på att hans dröm snart skulle besannas. Hela tiden i tankarna har tankar om distansförhållande cirkulerat, två drömmar om framtiden som inte gick att skapa i samma ort.

Snart börjar jag ett nytt äventyr, vad som väntar är min nya nyckel till en dörr som döljer mitt nya hem. Min första egna lägenhet på 29kvm.

 Som en vän till mig så ledsamt sa under nyårsmiddagen: "Varför firar vi att 2013 snart är slut när detta året är så bra?".

 Tidigare har jag fått lära mig att man ska sluta när man är på topp och 2013 blev precis så, när jag blickar tillbaks på det gångna året gör jag det med ett leende på läpparna.

 Det var dags för förändring, något nytt att gå till om dagarna och något som utmanade mig mer och kunde visa mig en väg till vad jag verkligen vill göra i livet. Inför gymnasiet trodde jag mig veta vad resten av livet skulle erbjuda, men några år i branschen har fått mig att förstå att hotell&restaurang-yrket inte är min framtid.

 Ibland kanske det handlar om att vara på rätt ställe i livet när man får ett erbjudande. Och det var just där jag var i våras när en helt ny värld för mig öppnades och en bransch jag inte hade en susning om skulle locka mig började skriva sina första rader i ett nytt kapitel, jag såg en möjlighet till en förändring. Jag har tagit nya kliv i livet, utvidgat mina mål och drömmar samt öppnat dörrar jag inte ens till en början trodde mig ha nyckeln till. En bransch där jag hela tiden lär genom att göra, jag har mött så många fantastiska människor. Människor med en brinnande livsglädje för äntligen har de hittat jobbet där varje dag blir till en ny och ekorrhjulet är en minne blott, människor som precis som jag söker en förändring och ser möjligheten men också människor med energi som får mig att må bra. Jag står stolt kvar i upptäckarfasen, i höstas kom ännu en förändring. Den andra september stod dörren öppen till hus 17, sal 219 och mitt namn var ett av de som ropades upp av läraren. Äntligen hade jag hittat en utbildning som lockade mig till att åter sätta mig i skolbänken. Exakt vart utbildningen kommer att tag mig, vilka möjligheter som kommer att öppnas är än så länge skrivet i stjärnorna, men att veta att mitt huvudfokus kommer ligga i att främja hälsa får mig att brinna för de vägar jag funnit år 2013.

 Idag, i början av 2014 är jag där som får leendet på läpparna att bestå och gnistan i ögonen att tindra.

 

 

Det handlar om att bestämma sig.

Och bara du kan bestämma något som du vill klara.

En förändrig - en division eller addition av något i ditt liv.

Bara du vill, tror och kan så klarar du det, men även om du verkligen måste.

 

Ikväll lyssnade jag på en föreläsning med Annie Seel, en väldigt stark och inspirerande kvinna. Hon nämnde så mycket tankvärt att jag mer än gärna delar med mig. Vad är en spunk?

Tankarna går tillbaks till Pippi Långstrump, det var ju precis det hon letade efter. Något man först vet vad det är när man hittar det. Kanske är det så med den passion vi hittar i livet. Inte förrän vi hittat vår passion vet vi att det är vår passion. Därför kan jag tycka det är dumt att tacka nej till något man inte har någon kunskap eller erfarenhet av. Som vi alla hört så många gånger förr om att det är bättre att ångra det som aldrig provades än ångra att långt senare ångra att man inte tog det där erbjudandet man fick. Eller som Annie namngav sin föreläsning "Ingen minns en fegis".

Annie började med roadracing i tonåren och tävlar med motorcykel sedan 2001. Hon har genomfört 15 ökenrace trots som också resulterat i många kroppsliga skador. Men hon hade hittat sin passion och älskar det hon gör. Passion är det viktiga - då kommer även resultaten.

Äntligen!

Ett delmål i målet är avklarat, detoxen är över och nu börjar nästa projekt mot en bättre hälsa.

Resultat har visat sig både på vågen och med måttband och det är inga mått som är här för att stanna. Varje dag har inte alltid varit rolig, mest för att jag gärna lagar mat och varierar den betydligt mer. Men hela tiden har jag mått bra och det är jag tacksam över.

Aldrig tidigare har jag gjort en detox och måste säga att det var kul att prova något nytt och när jag kroppsligt känner en förändring vet jag dessutom att den bidragit med något. Men imorgon ska jag få äta frukost i form av fast föda, det är nog faktiskt det jag mest sett fram emot (:

 

Alla gör vi våra egna val och vi fortsätter göra våra egna val trots varningstexter och vetenskapliga bevis. På cigarettpaket idag ser vi varningstexter om dess konsekvenser, texten blir läst och informationen läggs någonstans bak i minnet. Vill en rökare ha sin cigarett tänker hon precis såhär och tänder sin pinne.

 

Hur hade du tänkt kring ditt köp av coca-cola eller andra sockerhaltiga-drycker? Förmodligen precis likadant, vi läser, vi tänker och vi spar på informationen. Informationen känns så långt borta, ibland funkar även vi vuxna precis som barn. Vi behöver veta den information som vi kan ta på, inte den information som känns så långt borta. Ett val som gör en glad i nuet är många gånger de val vi faktiskt gör.

 

Så med eller utan varningskylt på läskflaskan kommer läsk fortfarande vara en storsäljande dryck, men kanske att man tänkt till en eller två gånger först och kanske inte varje gång spenderar dessa pengar. Men var går gränsen? Hur många produkter ska vi sätta varningsskyltar/informationsskyltar på? Ska vi ens göra det?

 

Ovan har ni läst kort om mina teorier, vad anser du - tänk till och kom gärna med dina egna ord och synpunkter.

Promenaderna varje morgon har börjat bli till en vana, även om det lite tar emot att ta sig ut i vår höstvärld mår jag så bra när träningskläderna är på och den friska luften går att andas in. Imorse kändes det som att jag flög fram, denna detoxen börjar verkligen få mig piggare.

Promenaden dag 3 var inte mitt favoritögonblick, innan frukost och mindre mat än vad kroppen är van vid tar på en, men idag, dag 6, märkte jag en stor förändring.

Tre dagar kvar och jag vet att jag bara kommer att må bättre. De kilo och centimetrar som min kropp under denna tid har tappat ska snart få öka igen - utav bättre kost och regelbunda måltider följt utav träning.

Andra dagen på detoxen har börjat och "frukosten" och motionen är avklarad. Energin som jag hade igår har sjunkit, huvudvärken har smugit sig på under natten och promenadens hastighet var inte den samma som igår. Men jag kämpar vidare, eftersom jag vet att detta kommer resultera i något bra även om början är något tuff.

 

För första gången i mitt liv har jag idag påbörjat en detox, en detox som pågår i nio dagar. Målet för mig är att göra en utrensning av min kropp och påbörja ett nytt hälsosammare liv. Men jag kommer aldrig sluta att leva, jag unnar mig gärna och det kommer jag fortsätta med. Men först nio dagar utav ett väl planerat schema.

Den är lätt att göra, men säkert lättare att inte göra alls. Jag satte upp en startdag, skrev alla dagar i kalendern och berättade för många att min detox skulle börja denna onsdag den 30 oktober, på så sätt har jag lovat både mig själv och många andra att detta är något jag ska göra och jag är på gång. Allt handlar om att bestämma sig, det sitter i huvudet.