"Förlåt för att jag finns"
Att åka buss eller att överhuvudtaget vistas bland människor sätter mig många gånger i samma tankegång. Vi är individer som är fullt utvecklade till att göra både det ena och det andra, men ändå verkar det vara många som hela tiden känner sig till besvär och att de är ivägen. Som exempel, den korta bussresan hem från centrum idag. Sitter du på sätet längst in och någon sitter sidanom, är det inte trevligare att säga något så lite som "ursäkta" än att försöka knuffa sig ut, eller om du så bara ska gå förbi någon. Det är okej att prata, just för att det är mer än okej att du finns!
För ett bra tag sedan när "Tina på besök" visades på tv besökte hon Glenn Strömberg i Italien. Och vad han då pratade om glömmer jag aldrig: Den bästa människan borde vara en kombination av en svensk och en italienare. Det svensken är dålig på är italienaren bra på och vice versa. Svensken är duktig på att hålla det de sagt att de ska göra, de har punktlighet, trovärdighet, ärligheten och tänker väldigt mycket på morgondagen. En italienare har mer inlevelse, är mystisk i tillvaron, provar det som kan vara farligt men kul att prova och tänker inte lika mycket på morgondagen.
Jag tycker Glenn har ett bra sätt där att tänka, vi blir som bäst när vi kompleterar varandra.
Ett annat exempel är den lista som emellanåt cirkulerar på internet, "en lektion i svenska", där de visar skillnaderna i tal mellan engelskmän och oss svenskar. Det värsta är att den listan stämmer överrens med verkligheten lite för bra.
Vad jag inte riktigt begriper är att vi är ett väldigt mångkulturellt samhälle, men många fortsätter att leva i samma gamla hjulspår. Det gamla talesättet som alltid nämndes i skolan "Behandla andra som du själv vill bli behandlad", ha det i åtankarna. Inte önskar väl du att någon knuffar sig förbi dig när de vill förbi? Då gör man inte det mot andra heller. Prata, le - le mot hela världen för att du är just den du är och gå inte och göm dig som att du ber om ursäkt för att du finns.
Kommentarer
Trackback
